Född : 87/08/10 på Gävle BB

Yrke : Elverks montör - "dagdrivare" !:)

Civilstatus : Gift med Malin Theresé Färnström (Tidigare Dahlberg!)

Familj : Två barn, Malin Saga Färnström 5 år (06/02/05) och Nils Isidor Färnström 9 Månader (31/10/10)

Bor : Villa i Silverdalen, Hofors.

Fritid : AIK, Fotboll, Innebandy, Gym och TV-spel

Kör : Audi A6 2,4 quattro S-line som precis gått 9.000 mil. Letar efter en Volvo XC90 med 7 säten!:)

Det kommer att börja från 10/8-87 till 10/8-10 och jag kommer att skriva om det mesta som händer i mitt liv, förutom bortgångar i släkten och annat tråkigt.. Dock kommer jag att skriva om mina kärlekar som jag hade, kanske inte det man bör göra - men det är trotts allt en viktig del av resan.. Och den här sidan kommer säkerligen bli uppdaterad igen om ett tag då det är nya minnen som ska kladdas ner. Nu börjar jag...

Året är 1999, året efter att AIK tagit SM-Guld i fotboll för 10 gången och jag går i årskurs 6 på Värnaskolan, minns inte så mycket från det året men jag vet att jag bodde på Ängkärrsgatan och Bruksvägen. Vi åkte på skolresa till Sveriges baksida, Göteborg. Vad jag kommer ihåg så var det under ett par år rätt så kämpigt i skolan, inte med själva skolan utan lite runt omkring med lite slagsmål och skolk. Där är allt relativt lugnt och fridfullt.

Vi hoppar till 2002, sista året i grundskulan - årskurs 9! Här händer det en hel del - mycket som är bra och mycket som inte alls är speciellt bra. Jakten på en "identitet" är i fullfart och vi var väl en kompisgrupp som inte var speciellt "snälla". Vi var lite mer åt höger på politik skalan och det är väl något av det dummaste vi gjort. Vi var väl inga extremister så utan vi sa väl vad vi tyckte - något som inte alla gillade. Men vi var inte speciellt vänliga alla gånger heller. Det var väl där allt började, lite "fotbolls bus" och lite annat.. Under sommarlovet så vart det en hel del fotboll och lite mer "bus" (Tror dem flesta förstår vad som menas med bus - som för övrigt är ett väldigt lamt ord!) Lite oroligheter på diskon där vi en av gångerna fick lov att gå ut bakvägen till en bil som körde oss hem då vi inte hade allt för många vänner på entré sidan.. Dagen innan den obligatoriska resan till Stockholm för 9orna så var det fotbollsderby mellan AIK - Dif på Råsunda. Jag och Fredrik åkte ner och eftersom han tidigare hade bott i Uppsala så stannade vi kvar där över natten istället för att åka hem, tur var väl det för vi var inte direkt nyktra när vi kom "hem"!:) Dagen efter sov vi över två stycken tåg till Stockholm där våran klass väntade! Det var väl mer tur än skicklighet att klara av dagen på grönan!:) Där vi kom i bekantskap med Anders och Björn, den först nämnda är en riktigt nära vän igen. Under sommaren så blev det även ett distans förhållande med en tjej i Uppsala, Kajsa. Detta varade i ungefär 4½ månad. Tills jag började i "första ring"! Det var väl inte speciellt seriöst, man är ju som man är i den åldern - och det är väl tur det, förklaring kommer längre ner.. :)

Året är nu 2003, året som det kommer att skrivas mest om kanske?,och tidig höst. På väg hem till Katarina och .. nu kommer det.. mammas sambo Stefans lägenhet på Synargatan så träffade jag en tjej, Theresé, som jag senare var tillsammans med i drygt en månad. Känslorna fanns inte helt enkelt inte där, det var inte rätt - men skulle tack och lov bli rätt.. :) På sen hösten spelade AIK Europacupen hemma mot Valencia CF som vårat bråkiga kompis gäng beslutade för att åka på. Matchen förlorar AIK - efterspelet vinner vi. Vi stod bland en del grabbar på Norra Nedre och framför oss står ett invandrar gäng, som under matchen håller på AIK men som gör bort sig rejält efter matchen då man applåderar Valencia spelare som joggar ner mot den Norra läktaren. Av en slump stöter vi på dem utanför arenan och handgemäng utbryter, men som sedans stoppas av civilpoliser och dom ser sin chans och flyr runt hörnet och vi blir kvar.. Under vintern var det mycket snowboard åkning i HoforsBacken med Alexander, vi åkte i stort sett varje dag som dom hade öppet.. :) Lite fester och minnen som är etsade kvar i huvudet, vem minns inte vallningen som slutade med ett ragg på en reklampelare för AMF Pension med en ytters vacker dam på? Eller förlusten mot kundvagnen som helt sonika brottade ner mig? :) Där, mitt i vardagen fanns hon, den helt fantastiska tjej.. Jag hade aldrig någonsin upplevt den känslan tidigare, speciellt inte för en tjej. Min stora, som fortfarande är min "största kärlek", var ju AIK - den svek ju aldrig och den var man villig att offra allt för - vilket man även gjorde!:) Vi varje tillfälle som fanns så kollade man in denna tjej, i matkön - uppe på el programmet - på LunarStorm - i datasalen mitt i spelandet.. Varje rast.. :) Tillslut fick vännerna nog och sa ; Antingen snackar du med henne eller så börjar du bli social med oss..
Jag valde det tidigare, ett tafatt gästboks inlägg på LunarStorm blev början på något riktigt bra, gästboken byttes till den lite mer privat formen, mail. Det skrevs en hel del mail.. :) Jag visste ingenting om denna tjej från början.. Förutom från bilderna hon hade upplagda, på sig själv och sin dåvarande pojkvän - som är en riktig skit som jag vilken dag som helst skulle kunna tillrättavisa! - så, det var det var den första tanken som gick fram i mitt huvud. Dock spelade mitt unga huvud mig ett riktigt spel - och visade att allting ska inte vara så enkelt.. Men mailen fortsätta att komma och skickas, nummer byttes..Och sms skickades - till förbannelse. Ett litet snabbt nödsamtal ringdes - inte för att det gjorde mig något.. :) En chans till att ses för några minuter.. Och den tog man!:) Jag var så otroligt ner kärad så det fanns inte. Dagarna gick och det var dags för jullov och lite ledighet från skolan - och denna underbara tjej! - jag visste inte riktigt hur jag skulle klara mig.. :) Sista skoldagen avslutades i alla fall i HoforsHallen med hela Björkhagsskolan, dock så var hon inte där. Vi sågs i någon minut bara då hon åkte förbi när jag var på väg hem - ett pik sms skickades omgående, varför var du inte där för?! Heeela mitt jullov var förstört.. Trodde jag.. Nu hoppar vi - nyårs afton.. Nästa chans till att ses, dock så tas den inte då klockan är närmare 22 och jag är på väg från fest till fest och hon befinner sig i en stuga mitt uppe i skogen. Jag och Fredrik är i Västerås på hockey - VIK Ungdom HC - AIK, hemresan blir lätt - den spenderas i största delar i telefonen med henne.. Dagarna går och det är dags för Sundsvall HC - AIK, då på fyllan och villan så säger jag till Fredrik ; "Jag tror fan jag är riktigt kär", i vem frågar han, mitt svar blir "Malin" - då det var en annan Malin med blir han alldeles förvånad då han vet hur vi har hållt på, jag säger snabbt ; Den andra!:) Den resan går till nog till dem mest klassiska.. Jag och Fredrik bestämmer oss efter att tag att gå över till Sundsvalls klacken, starkt inspirerade av filmen I.D. Vi går dit, runt hela arenan och uppe i klacken, vi kollar oss omkring och precis då gör AIK mål, vi utbrister i ett vrål och precis då känner vi ett starkt grepp i nacken av en ordningsvakt.. Så kul blev det!

Snart börjar skolan, dags att ge det en chans - lita på sig själv på allvar.. Vi började prata, mer som kompisar.. Hon hade ju fortfarande kille.. Men ju mer vi pratade ju mer gick det upp för mig att ; DEN HÄR TJEJEN MÅSTE JAG BARA HA I MITT LIV. Mitt liv som då var rätt så upp och ner. Mycket trubbel med anmälningar om olaga hot, slagsmål och nästan gripen av Polis vid en fotbollsmatch på hösten.. Det visade sig att hon fyllde år, 19 - i Februari månad, veckan före sportlovet har jag för mig.. Jag skickade ett rätt så tamt gästboks inlägg ; "Grattis till en värdelös ålder - när jag ser dej ska du få en kram...." Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att jag faktiskt skulle stöta på henne, men på väg ut från datasalen så kom hon. Jag fick panik - allt gick så fort, över på några sekunder men ett minne för livet.. Vi bokstavligen går rakt in i varandra, var på jag tar mina armar runt henne och säger, ytters fjantigt ; "Grattis till en värdelös ålder..." och får ett leende och tack som svar, det vackraste leendet jag någonsin sett... SMSen fortsätter att skickas, hon bjuder in mig på hennes kompis och hennes fest.. Jag tar med mig min klasskompis Mathias upp till BRF Höjdens lokal.. Vi kommer dit och hennes klasskompis öppnar dörren och utbrister ; Bloppjävlen! stänger dörren och inom 10 sekunder kommer hon ut, trotts att det är varmt så känns det som om jag svettas ihjäl. Vi utbyter en kram och står och pratar och skrattar, vi går in och där skiljs vi åt för ett tag, efter ett tag så börjas det att letas, vi finner varandra och hon och hennes kompis får den galna idéen att "pulla meggen" - det var så man öppnade hennes Ford Escort!:) Där är vi ett par minuter och har det trevligt.. :) Skrattar mycket, dom är inte kloka tänkte jag. :) Sedan går vi neråt igen och hon som är så berusad börjar kräkas i ett av garagen, och precis då kommer det en dryg jävel - som för övrigt är lika intresserad av henne som jag är, och jag har ingen chans att gå dit och hålla om henne - som jag så gärna ville..

Tiden går och hennes äldsta bror ringer hennes mamma efter hemkörning, hon sitter på en pall i den mörka hallen och jag hukar mig ner och pratar med henne och kollar hur hon mår, hon är inte speciellt pratglad och sekunder senare kommer hennes mamma, där tar kvällen slut för "henne och mig"! Är kvar en bit in på natten tills det är dags att stänga festen och dags att gå hem.

Dagarna går och vi börjar att träffas, står ute i kylan vid ute scenen vid folket hus och trampar, jag hade tidigare på kvällen varit hos Fredrik med Björn - som jag så snällt fick gå ifrån. Vi pratar i timmar - vi känner ingenting i fötterna och som jag kommer ihåg det så värmer vi varandra genom att kramas - men det kan vara osanning eller rena önskedrömmar, efter ett tag får jag ett ett SMS från Fredrik ; "Hur går det med tjejen?" har inte tid att svara och efter ett tag kommer dom och går förbi, vi bestämmer oss för att gå åt varsitt håll - fast det var nog inte vad någon av oss ville...

Kvällarna börjar att spenderas i hennes bil och hennes föräldrars bil. Det är Mars och slaskigt ute, vi sitter i bilen bakom busstationen och pratar, jag frågar om hon inte vill komma över till mitt säte och kramas lite.. Hon förflyttar sig smidigt och fäller en väldigt sexistisk kommentar om växelspaken innan och lägger sig bredvid.. Hon doftar så gott, jag tar bort huvudet och säger till henne ; "Gud vad du luktar gott.." (Skulle visa sig vara rökdoft då hon vart hemma hos sin mamma och pappa tidigare på dagen!) i samma sekund som jag lägger ner huvudet så gör hon första försöket till att ge mig en puss. Jag har upp huvudet igen och "då sitter den där", det var den underbaraste puss jag någonsin fått... Det går en rysning genom hela kroppen och jag vet inte vad jag ska göra, jag bestämmer mig för att hålla om henne så hårt jag kan, inte det snällaste man kan göra men det gjorde jag!:)

Det är dags för att åka hem och utanför så blir det ett par till.. Och jag känner mig som världens lyckligaste människa.. :)

Dagarna går och kvällarna spenderas allt mer i hennes bil, det enda stället vi kunde vara ifred på!:) Och pussarna varvas med lite mer intensiva kyssar och blickar.. Oj då!!:) Det är skoldans och det är fest helg igen, hon har varit på fest och vi har kommit allt längre med varandra, vi bestämmer oss för att hon ska sova över hos mig hos Katarina.. Ingenting sådant händer, men det blev en del smekningar den natten.. :) Det är orken helgen och det festas på varsitt håll, jag hemma hos Göran med kompisar och hon med sina - vi träffas vid folkan - dock var kvällen annorlunda - ingen puss, ingen kram.. Utan bara en felringning.. Hon går på efterfest och jag går hem.. Helgen efter var det fest igen och ny månad vi säger att hon ska sova över hemma hos mig hos Katarina igen och V - I - L - K - E - N natt det blev.. Där på natten rök den. Inte världens bästa men det blev av, efter en hel del tvivel och tvekan, men inget som någon av oss ångrade efter. Hon hade gjort slut med sin kille och var singel igen - jag hade hela tiden vart singel med målet inställt.. ;)

Månaderna går och det är April, vi är väl inofficiellt ett par men tar det lugnt utåt. Det är sista april och fester på varsitt håll.. Vi träffas vid majkasen vid folkan, båda kraftigt berusade.. Det slutar med att vi bråkar - hon tror inte på att jag älskar henne - för henne kunde man inte älska sa hon, jag blev frustrerad och sa att ska det vara så så skiter vi i det, hon går vidare och jag går ner till busstationen. Jag träffar Mathias och hans tjej Mikaela, då brister allt - en riktig frustrations spark på staket som gick runt och ett långt snyftande och grinande - tack och lov så har jag ju min bästa kompis där och tillika klasskamrat Mathias som säger att du är full - ge dig. Hon vill ha dig! (Trotts att han på hösten tidigare sagt att jag var chanslös hos henne..) Jag virrar omkring och hittar en kompis med körkort som kör mig ner till Depå för att se vad hon gör, hon sitter på en trappa med den efter kille som är kär i henne, han står dock.. Jag beslutar mig för att gå ur bilen och smita in bakom huset för att visa mig en snabbis - så att hon såg mig. :) Jag åker hem och genom den tonade rutan på kompisens bil ser jag hennes ledsna min när vi sakta åker iväg längs med Faluvägen... Vi snackar senare över telefon och träffas sen igen och hon sover över hemma hos mig hos Göran...

Det är nu Juni och 6/6, jag och Anders bestämde oss för att fira nationaldagen ensamma uppe vid vattenskidklubben, dock följer hon med och Anders kompis Malin med.. Vi badar lite, dricker lite öl och badar..

Och sen, på natten när vi kört hem Anders och är hemma hos henne så blir vi ett par.. Jag och M A L IN är äntligen tillsammans.. Men vägen dit hade varit lång och inte alltid en dans på rosor.

Det är höst och jag och Malin är väldigt förälskade.. Vi umgås mycket och vi jobbar kvällstid på samma ställe, under sommaren hade hon sagt till mig att hon vi inte kunde fortsätta ha sex, hennes piller hade tagit slut.. Vi gjorde dock det, både med skydd och utan.. Då denna höstdag hade hon tid på Ungdomsmottagningen för nya piller, på kvällen skulle vi jobba och precis innan jag skulle gå upp dit från Katarina och Stefans lägenhet så ringer hennes mamma mig från hennes mobil ;"Malin kommer inte upp till jobbet ikväll.. Det har hänt en grej!" och i bakgrunden så hör jag hur ledsen Malin är.. Det är en väldigt tung kväll på jobbet och jag Malin hade skickat ett SMS till mig där det stod ;"Vi måste prata om en sak..." Hjälp tänker jag, jag hade under sommaren kysst en annan tjej på fyllan (Dum i huvudet som man var) och trodde att detta var slutet.. När jag väl kommer hem till Malin så får jag en kram och hon börjar att grina.. Vi går in i sängen för att prata, det blev en lååång kväll...

Malin berättade att hon var gravid, dom hade gjort ett gravtest på Ungdomsmott agningen och hon var helt förstörd. Hon trodde att jag skulle lämna henne och vi tog ett långt samtal om det hela, det var dags för mig att gå hem till Katarina, tills dess hade jag kunnat hålla tillbaka tårarna. När jag sedan berättade för Katarina att Malin var gravid så släppte allt.. Hon blev ju inte direkt nöjd Katarina då hon sedan länge berättat vikten av skydd och allt med den delen.. Jag kunde inte sova och fick åka tillbaka till Malin och vi pratade i det hela nästan hela natten, tills vi inte orkade mer.. Jag gick sen på morgonen till skolan, jag hade många tankar i huvudet och skolan gick inte direkt bra. Jag gick hem till Malin efter skolan, då hade jag bestämt mig - eftersom jag inte har så mycket till övers för abort -  så var mitt svar givet ; Vi behåller barnet.. Och för den delen hade vi inte heller något annat val, hon var redan i 5 månaden... Det var nu höst och dagarna gick allt fortare, det var snart dags för jullov.. Och på julaftons morgonen så förlovade vi oss.. :)

Den 6/2 - 05, på Malin 20 års dag så kom våran älskade lilla Saga.. Jag hade aldrig upplevt den känslan som det var att hålla i henne på BB.. Jag var så lycklig med min lilla dotter och Malin.

Nu hoppar vi igen... Vet inte vilket år vi ska ta.. Jag har i alla fall hunnit tagit körkort, vi har flyttat till en 4a på storgatan med Saga och våra små katter.. :)

Vi tar år 2007, jag och Malin jobbade dagtid på Resultat och var väldigt framgångsrika och gjorde väldigt bra ifrån oss, vi ville komma vidare i våra liv och bestämde oss för att börja kolla på hus. Vi hittade ett hus direkt, kanske inte världens bästa - men vi ska väl inte bo här för alltid heller!:) Men vi bor i alla fall i ett eget hus med egen gård.. :) Vi hade sedan tidigare bestämt oss för att skaffa ett syskon till Saga. Och efter ett par månaders ihärdigt försökande så gav det resultat - lyckan var total. Våra föräldrar var denna gången väldigt glada för våran skull, inte för att Anita och Agne inte var det första gången.. För den delen!:) Lyckan höll dock inte i sig speciellt länge, vi fick missfall och Saga fick aldrig sitt syskon.. Nu hoppar vi igen... Jag börjar på Elverket, situationen på Resultat var ohållbar, vi bråkade en hel del, jag mådde piss över att jobba där jag jobbade och ville jobba med något som jag hade gått i 3 år för att göra. Jag söker jobb överallt, t.o.m i Norge. När hoppet nästan var ute så ringde Elverket och jag fick komma ner på en andra intervju och då även ett förslag om en provanställning på 6 månader.. Jag åkte hem till Anita där vi käkade lunch, hon hade semester och jag berättade den glada nyheten. Och det kändes så otroligt bra, sa upp mig från Resultat samma dag.. :) Efter ett drygt halvår så köper vi en nyare bil, våran Audi A6 2,4 Quattro med S-line paket som jag tjatade till mig !;) Vi har nu hunnit med ytterliggare ett missfall och hoppet var ute, vi bestämde oss för att "sluta försöka" och det skulle ske när det själv ville.. :)

2009, I Januari någon gång blir Malin gravid med våran son Isidor !:) Han är döpt efter AIK´s grundare - till alla er som funderar över det mycket ovanliga namnet. Tiden går och vi åker på fotboll med Saga, hon gillar att åka på fotboll.. :) En riktig liten AIKare som gör pappa stolt varje dag!:) Året är helt underbart.. Vi hade haft en hel del strul med vårat förhållande med ett uppehåll då det tog slut, jag visste inte riktigt vad jag ville och var allmänt dum, både mot mig själv och Malin. Men vårat förhållande var på topp och det skulle det fortsätta att vara. Efter att vi gjorde ett uppehåll så blev vi starkare tillsammans, vi vet båda vad vi vill och vad den andra vill.. Vi har alltid respekterat varandra ömsesidigt och allting har funkat bra, men nu är det något starkare mellan oss - vi har funnit varandra på nytt igen.. Vi väntar och väntar på att Isidor ska komma ut, under tiden som går så upplever jag mitt livs AIK år, vi vinner SM-Guld och Svenska cupen, vi är bästa laget i Sverige igen. Jag hade från första början sagt till min arbetskamrat Stefan att det avgörs i sista matchen mellan IFK Göteborg och AIK.. Och så rätt jag hade.. :) Men innan den dagen, faktiskt dagen före AIK´s guld så föds Isidor!:) Lyckan är total och vi har sedan länge pratat om att gifta oss, planerna går och går och vi velar fram och tillbaka. Jag har alltid varit emot att gifta mig eftersom det gick som det gick för Göran och Katarina, men tillslut så ändrade jag mig. Vet inte varför, måste vara för att jag vet att Malin är den jag vill leva med resten av mitt liv.. Under slutet av sommaren säger jag till Malin ; "Vill du gifta dig med mig?" och hon svarar Ja.. :) Vi pratar om det, kollar på ringar och det stannar upp - fram tills julen. Isidor är en månad gammal och vi planerar dop, vi väljer så klart den 14/2 av en enda anledning - vi vill gifta oss då, på "Alla hjärtans dag"!

Det är Januari, vi åker in till Valbo för att köpa ringar och kolla på kostym, dock måste jag - enligt mig själv - gå ner ett par kilo innan det är dags.. En ny två veckors diet väntar och det är dags.. 14/2 är kommen.. Den lyckligaste dagen i mitt liv.. :) Jag och Malin blir David och Malin Färnström !:) Vi har det underbart och vi älskar varandra.. Just i detta nu så inser jag att stora delar av det här inlägget handlar om Malin... Komiskt!:) Det verkar som om stora delar av mitt liv kretsar kring, just det - Malin!:)

Nu tid ; Det är den 7/10-10.

Jag fyller 23 år om 3 dagar, vi betalade våran bröllopsresa i dagarna som går till Alanya i Turkiet i September. :)

Våran vardag är helt underbar, jag är hemma och är föräldra ledig med våran lilla son.. Och jag tränar som aldrig förr, cyklar till Torsåker och vänder - tränar fotboll och är kanske på väg att ta ett steg i rätt riktning med innebandyn då jag är nära en övergång till ett lag som satsar hårt i år. Dock är det inte klart än då det är mycket runt omkring som ska klaffa.. Jag är fortfarande den lilla fotbolls huliganen som aldrig någonsin kommer att ta ett steg tillbaka för mitt AIK - AIK är mitt och det är ingenting som någon någonsin kommer att kunna ändra på. Nu är jag ju inte en renodlad kategori C supporter.. Jag är mer B-ig!:) Men jag backar aldrig för att ta en fight för AIK.
Inte heller min Fru eller familj, och är det någon som försöker komma in på mina områden så hoppas jag att dom verkligen vet vad dom ger sig in på och förstår att dem inte är kvar i sandlådan. Jag besitter en hel del rutin och den som vill ge sig in i leken borde vara av samma material.

Nu är klockan på tok för mycket, så jag avslutar helt enkelt med några enkla korta rader och hoppas att det inte blev allt för kladdigt längre upp, jag är ingen bra skrivare.

Jag vill säga till min fru; Jag älskar dig av hela mitt hjärta och du är min stora glädje här i livet tillsammans med våra barn, det du och jag har kommer aldrig någon annan kunna ha, det vi har är speciellt. Du gör mig hel och till den jag är - Jag klarar mig inte utan dig, hjärtat!

Till mina barn vill jag bara säga att om inte ni hade funnits så vet jag inte vart eller vad jag hade varit idag. Tillsammans med eran mamma är ni det bästa som finns - och jag är så otroligt tacksam för att ni kom till mig.
Pappa älskar er, Saga och Isidor!

Till mina föräldrar Göran och Katarina vill jag säga att jag är tacksam för allting som ni någonsin har gjort för mig, jag vet att jag inte har varit någon ängel och helt perfekt. Min ni har alltid accepterat mig som den jag är, å andra sidan har ni väl inte heller haft något annat att välja på heller!:) Jag älskar er!

Till mina vänner ; Vill jag tacka för alla minnen som finns, alla galna upptåg och allt skit som vi gjorde i tonåren!:)
Minnen för livet. Och sist men inte minst vill jag säga till min släkt; Ni är underbara och gör livet lite enklare! Ni betyder väldigt mycket för mig!

Och till alla er som jag någon gång har sårat vill jag be om ursäkt.. Det har inte varit min mening.

Jag gör ett absolut avslut med ett par citat som jag tycker passar in på mig ;

The Art of War is Simple Enough.
Find out where your enemy is.
Get at him as sonn as you can.
Strike him as hard as you can,
and keep moving on.

Ulysses S. Grant, US General
(1822 - 1885)

 

/

 

Man måste leva för att uppleva!

/

"We are not enemies, but friends. We must not be enemies. Though passion may have strained, it must not break our bonds of affection. The mystic cords of memory will swell when again touched as surely they will be by the better angels of our nature."
- Abraham Lincoln

/ David Färnström